Dagspressen har för få starka röster
ur Dagens Nyheter 02.02.2010
Av Madeleine Grive och Andreas Åberg
Det är förståeligt att Åsa Beckman (DN 27/1) som representerar kultursidorna på DN känner sig angripen av kritikanalysen i 10TALs tidskriftsnummer ”Vässa kritiken” och boken Den vältempererade kritiken. Totalt över 300 sidor text, skrivna av fler än 30 prominenta författare, kritiker och forskare. Hennes försvarsstrategi är att koka ner artiklarna och intervjuerna till en gemensam onyanserad klagokör som utropar ”det var bättre förr!”. ”Hur kan kloka personer som vet att konsten påverkas av samhället tro att kritiken står utanför tiden?” undrar hon. Hennes egen beskrivning av kultursidorna är att ”läget är alarmerande”, precis samma ord som vi använt, och att ”det sker en blixtsnabb marknadsanpassning av kulturen”. Det är bra att hon har insett detta, men märkligt att det väcker sådan ilska när det är 10TAL som rycker ut till kultursidornas försvar.
Vi är helt eniga med Beckman: kritiken kan inte stå utanför tiden. Däremot finns det i dagstidningarna få starka röster som speglar och läser av sin samtid. Visst skriver fortfarande många skickliga skribenter och kritiker på Sveriges kultursidor; publicister som äger den kunskap och erfarenhet som krävs för att kunna vara tidens seismografer. Men det är alltför sällan de ges den tid och det utrymme som krävs för att genomföra uppdraget. Honoraren tillåter inte heller fördjupning. Kritikerverksamheten bygger i dag i hög grad på idealism. Med hänsyn till dessa faktum har 10TAL insett behovet av att utvärdera kritiken i en tid där marknaden tvingar fram ”anpassning”, vilket i praktiken innebär nedskärningar av personal, textkvalitet och kulturell bredd. Beckman beskyller 10TAL för en ytlig samtidsanalys, men har uppenbarligen själv inte något annat att komma med.
Text publicerad i DN 02.02.2010, som ett svar på Åsa Beckmans artikel Finfint och fulfult. Kritiken av kritiken är för gaggig (DN, 27.01.2010)
