Illustration: Lukas Möllersten
Ur 10TAL nr 6 2011
Madeleine Grives ledare: #6 Perfekt passion
Är passionen ett tabu i vårt högteknologiska välfärdssamhälle? Är den ett hot mot de regerande ideal som eftersträvar genomtänkta öppna planlösningar och hyllar det som är perfekt, »ljust och fräscht«?
Är passionen en förgörande kraft eller är den kreativ? Kanske är passionen, besattheten och den starka hängivelsen, som vi ser i flera konstverk, filmer och romaner idag, ett uttryck för vår tids undanträngda begär? Perfektionens dolda demon, den svårhanterliga lillasystern? Detta nummer ägnar vi åt de starka, obehärskade känslorna. Hur skildras passionen i den samtida litteraturen, filmen och konsten?
Mot ordningen står den ostyriga romantiken — den som är värd att sätta allt på spel för. Begäret som kan leda till att människor börjar älska varandra, men som också kan dela familjer, skapa konflikter och orsaka våld och mord. För vad är passionen om inte ett hån mot alla gällande regler? Passionen kan innebära befrielse, en möjlighet att få vara sig själv fullt ut, men den kan också vara en farlig förtärande väg till frihet.
Flera nyutkomna romaner av unga författare gestaltar gränslös lidelse och undersöker förhållandet mellan hängivenhet och underkastelse. Huvudpersonerna låter besattheten ta herraväldet över dem. 10TAL sammanförde romanförfattarna Therese Bohman, Eli Levén och Elisabeth Hjorth för ett samtal om passionen i vår tid. Om behovet av att ge sig hän som flykt och ett symptom på självförakt och osäkerhet, men också som ett uttryck för skräck inför den ensamhet och tomhet som uppstår i en materiell och kommersialiserad värld. ”Om det som inte smakar och luktar och är tillräckligt stort för att vara värt att uppgå i”, som Elisabeth Hjorth säger på tal om den tillvaro som omgärdar hennes huvudperson i romanen Hängivelsen. 10TAL presenterar också nyskrivna texter av de tre författarna.
Sexuell frigjordhet är accepterat, ja även eftersträvansvärt i vår tid. Passion är provocerande och måste tuktas. Romantik är kanske till och med löjeväckande. Den distansfyllda men drömmande, moderna passionen skildrar Carin Ellberg i sitt nya konstprojekt Sånt som händer. I sex vardagssurrealistiska akvareller berättar hon om människors möten av idag, om hur de fortfarande uppstår men kommuniceras genom mobiltelefoner och bilder. Vi skapar höga förväntningar som inte stämmer med verkligheten, och är så självuppfyllda att kärleken blir en tyngd att inte orka bära.
Till och med kärleken har blivit så kommersialiserad att den förytligats, och sexualiteten har exploaterats till den grad att den förlorat sin erotiska möjlighet. Om hur den nakna kvinnokroppen ter sig i den kvinnliga blicken jämfört med den manliga i samtidsfilmen diskuterar filmkritikern Jonas Holmberg i essän Bara Bröst. Med utgångspunkt i filmteoretiska, psykoanalytiska perspektiv beskriver han hur den traditionella filmens narrativ konstruerat ett sätt att se som är modellerat efter det manliga begärets behov. Flera kvinnliga filmare av idag stjäl tillbaka maktkodade tutt– eller strippscener och fyller dem med nya, bredare betydelser.
Hur skildras känslan i konsten? Jessica Kempe funderar i essän Känslan behöver fukt över konstens problem med att fånga sinnesförnimmelser, eftersom den utspelar sig på ytan och inte erbjuder samma inifrånupplevelse som litteraturen gör. Men utifrån en vandring genom akvareller av konstnärerna Mari Sunna, Emil Nolde, Ulf Rollof och Eva Zettervall, samt Maria Nordins akvarellanimationer, ser hon hur just det vattenbaserade måleriet tycks stå i ett särskilt förhållande till känslan och kroppen.
Är det möjligt att brinna utan att själv brinna upp eller bränna andra? Kristoffer Leandoer skriver om den franske författaren Emmanuel Carrère som i den autofiktiva romanen Andra liv än mitt eget valt att avstå från författarens vetorätt och egna sanning. I stället har han bjudit in familj och andra i texten berörda att ta bort, lägga till eller ändra vad de vill. Det största kärleksoffer en skrivande människa kan göra. Kärlek, passion ‚besvikelse — »alla människor återkommer till de ämnena«, säger den tyskschweiziska poeten Nora Gomringer, vars diktsamling Men säg nåt om natten då 10TAL Bok ger ut samtidigt som det här numret. I en intervju av Annina Rabe talar hon om den rundgången som ett av de mest mänskliga drag som finns.
Kärleken och passionen må vara människans starkaste dragningskraft och det viktigaste fundamentet i våra liv, ändå missgynnas och förtrycks den och blir kanske just därigenom farlig. Passionen kan vara positiv, en källa till skapande och livslång kreativitet.
